Man går inte igenom livet utan att drabbas av sorg.... Båda mina föräldrar dog unga... (båda var i 50-årsåldern) Och egentligen fick jag aldrig riktigt lära känna dem... speciellt min far, som jag valde bort i ungdomligt oförstånd. Det är något speciellt med att vara vuxen.. och ha sina föräldrar i livet, tror jag. Brukar tänka på det i min relation till min nu vuxna dotter. Man möts på något sätt på ett jämlikt plan..
Idag ska vi går till min makes föräldragrav och smycka och tända ljus. Elin och Olle, som jag aldrig träffade, men som jag småpratar med nästan varje dag. Jag bor i det hus som de byggde på 50-talet. Vi har orginalmålningen kvar på köksluckorna... lite skamfilade av åren... där i köket brukar jag tänka på Elin. Det här var hennes dröm. Vi tar ofta all modernitet förgiven... men här i detta kök, slog hennes dröm in. Då är det på sin plats att tacka och säga: "Jag lovar att förvalta din dröm Elin och vårda ditt hem."
Vi tar också en sväng in i kyrkan. Där tänder jag ljus för mina föräldrar.
Lite tankar från mig i Alla helgons tid....
Ta varandra tillvara.
Kram Jeanette