fredag 8 mars 2013



Åh åh åh tjejer, åh åh åh tjejer, vi måste höjar vårar röster för att höras...Överallt i hela världen firas det idag.. Den internationella kvinnodagen. I år firar den i över hundra år! Mer ifrågasatt än på länge... Själv tycker jag att så länge det finns en enda kvinna som förtrycks just på grund av att hon är kvinna så ska vi fortsätta kämpa... Så länge alla övriga dagar tillhör männen, Så länge det inte är självklart att vi har rätten till utbildning, rätten till att bestämma över vår egen kropp. Rätten att bestämma hur vi vill leva våra liv.. så ska vi kämpa... Kämpa för att våra systrar i andra länder ska kunna fostra sina barn i demokratisk anda med rösträtt och självbestämmande. Rätten till att vi i Sverige ger alla barn möjlighet till ett gott liv... Så länge forskningen sker nästan enbart på mäns kroppar.... Våra mindre kvinnohjärtan som står för en ökande andel av hjärtinfarkter, inte har ens har en bråkdel av forskning bakom sig...Vilket betyder att när våra hjärtan är påväg att stanna av stress... så känner medicinsk personal inte ens till att symtomen är olik mäns hjärtinfarkter...många kvinnor skickas hem igen.. utan att kolla EKG....... för man förstår inte.....

För det är lätt att glömma att det inte är mer en 80 år som vi har haft rösträtt... och för dessa våra anmödrar som slet för att vi skulle kunna vara med och bestämma vill jag höja min röst...Hur många av oss kan säga att historielektionerna gav någon vår historia om våra t.ex. engelska systrar sufragetterna som slogs i England och banade väg för rösträtt för oss kvinnor... Eller Vår svenska Kata Dahlström som kämpade för kvinnors arbetsrätt. Då var det nämligen mannen som blev anställd och kvinnan följde med som extra resurs. På samma sätt som jag hyllar våra anmödrar för sin otroliga kreativitet innom hantverket, så har hon all min aktning för att hon gått före och jämnat marken för mig.... Därför faller det på min lott att fostra mina barn så att de inte ifrågasätter någon på grund av kön, sexuell läggning, etniska tillhörighet. För om vi börjar i det lilla... så kan vi som den lilla tuvan stjälpa stora lass... För jag sjunger som mina barnbarn Balthazar och Tristan gör... "Jag vill va fri som en fågel" Det vill säga kunna bestämma själv hur jag vill leva mitt liv... Mina och våra döttrars val ska handla om våra egna val... inte konventioner och traditioner och ojämnlighet. Och så glöm inte bort tjejer... att det är vi kvinnor som fostrar våra söner... som en gång ska bli någons dotters man......alltså ligger det på oss att fostra våra söner till goda förebilder till deras söner.... Tack för ordet... Kram Jeanette

2 kommentarer:

Maj sa...

Jättebra inlägg! Jag har ju två vuxna söner varav den äldsta har familj och de har nyss fått en liten underbar tjej som nu är 7 mån. Nu ska det bli spännande att se hur farmor har lyckats i sin uppfostran. Det börjar bra iallafall för han ska vara pappaledig ett halvår nu i höst. Men man kan inte bortse från att i denna fråga (pappaledig) har arbetsgivarens möjlighet och inställning stor betydelse.
Vilken fin bild du har på din blogg/M

Hajan sa...

ja detta kan man nog se från
fler håll.
Det beror ju på företaget där pappan jobbar, kan man vara hemma
hur ofta som helst??
Det var ju inte tänkbart när mina barn var små,det fanns inte på
kartan då.
jättefin blogg du har
kram/hajan